Filmkärnan skriver

Tiden går fort. Riktigt fort. Och då menar jag inte bara den ack så begrænsade datortiden jag har skrivit upp mig før utan min tid hær.

Oslo. Jag trivs hær, jag bor hær och skulle kunna gøra det længe till. Men jag vill plugga. Bøcker har aldrig luktat bættre æn vad de gør nu. Bokstæver med prickar øver sig har aldrig varit vackrare heller.

Jobbet trivs jag fortfarande med. Jag blir inte miljonær, men jag kan gott och væl leva på det - æven om jag inte skulle få någon utbetalad løn. Jag har børjat få dricks. På Bokia hade jag ett dricksrekord på sex kronor. Det har jag slagit med hæstlængder nu. Før det førsta handskas jag inte med pengar på mitt jobb, før det andra fick jag dricks av en man som inte ens ville ha en tidning av mig. Han gav mig 100 kronor før att jag var ett något som jag inte vet vad det betyder. Næsta dag fick jag ytterligare 100 kronor av samma man. Annars har jag fått ett veckokort før kollektivtrafik, ett juicepaket, en chokladbit, en rostbiffmacka, ett utkast till en bok, flera koppar kaffe och varm choklad och otaligt många komplimanger.

Igår fick jag høra att jag med mitt utseende borde vara filmkærna. Just hur en film-kærna agerar vet jag inte.

Allt det jag innan jag åkte hit trodde var skæmt om norrmæn har visat sig vara fakta.